Underbart vackra,älskade lilla människa!!

Känner mig ledsen och sentimental för stunden så skriver några rader om det..

Min familj har varit tajt,en gång i tiden var vi alla sams och tyckte faktiskt om att umgås med varandra men nu de senaste åren så är det helt tvärs om istället!..och det är så jobbigt!
..det ljugs och det pratas skit om vart annat,ja,listan kan göras lång!!

Jag och min mamma har alltid varit nära varandra,vi har inte alltid kommit överens och vi förstår varandra inte helt alla gånger men hon har alltid funnits där för mig,hon är den enda jag känner fortfarande finns för mig..
Jag har 3 äldre syskon,som jag en gång stod väldigt nära men nu pratar vi knappt med varandra längre,kallpratar om vi ses eller hörs på telefon,vi har just som inget gemensamt längre,allt känns bara så krystat och jobbigt så jag undviker de hellre,det är hemskt skrivet men det är så jag känner,vi har liksom glömt bort varandra i allt!
Ska inte just syskon vara de som alltid finns för en när det är som jobbigt,ska man inte alltid kunna vönda sig tillbaka till familjen när livet behandlar en orättvist,inget ska vara jobbigt att prata om med dom..men nu drar jag mig till och med för att prata med dom,just för att dom bara lyssnar för att kunna prata skit om det sen bakom ryggen på en sen!
Jag ställer upp med husrum för en hel familj men får bara tillbaka otacksamhet!!!

Vi finns inte där för varandra och om jag ska vara ärlig så känner jag inte att en enda finns vid min sida längre..då jag och sambon gick igenom en väldigt jobbig grej för något år sedan så frågade inte en endaste av dom hur vi mådde,inte ett samtal,ingen extra kram för att orka vidare..de var bara nyfiken och frågade en massa men frågade aldrig hur vi egentligen mådde då vi gick igenom detta..vilket gjorde att jag helt vände dom ryggen istället!

När Svea får ett syskon och när de blir stora nog att förstå vad jag pratar om så ska jag tala om för dom att de alltid ska försöka hålla sams trots olikheterna de må ha,att dom alltid ska finnas för varandra och att jag och I alltid alltid kommer att finnas vid deras sida när de behöver oss,vi kommer alltid att finnas för dom till livets slut!

Så är det,så gör man i en FAMILJ!!

Jag orkar inte ta tag i det hela heller då jag vet att det bara kommer att dras upp massa gammalt groll,vilket kommer att göra det hela ännu värre,kanske bara för stunden men ialf.

Tycker att det är mest trisst att Svea inte har kontakt med några specifika i familjen,då de hellre sitter hemma och inte orkar eller verkar vilja ta sig tid att komma hit och hälsa på,det värker massor men det är deras förlust då det missar att lära känna denna underbart vackra,älskade lilla människa!!