..och jag är så besviken på just min släkt som bara bråkar,fast bakom ryggen på varandra,jag får höra det ena och det andra från alla så det blir jag som hamnar i kläm hela tiden..jag är inte på någons sida eftersom jag inte vet vem som talar sanning och inte..!
Det är så tråkigt att vi inte allihopa kan umgås med varandra längre,vill man umgås med någon så får man se till att inte någon annan från släkten ringer eller kommer just då,för skulle det bli så att någon ringer under tiden man umgås så frågas det om vem det var som ringde och talar jag om att det var ......(vem det nu var)så ska det direkt börja pratas strunt prat..vilket jag tycker är fruktansvärt jobbigt,att hela tiden tänka på vilka jag kan prata om/med om vissa saker!
Jag känner mig också väldigt åtsidosatt på sista tiden,jag ringer,sms,ar,hälsar på med mera men inte en enda gång så får jag detsamma tillbaka och det börjar bli väldigt tröttsamt..
Alltid är det jag som får anstränga mig och styra ihop en träff och så ska det väl ändå inte vara,vill att vi alla ska kunna och VILJA umgås med varandra men så är inte fallet mellan oss,då de flesta tydligen är så envisa..ta och svälj stoltheten..jag ger upp,nu får ni tamef...an ta och visa vad vi betyder för er!
Är så obeskrivligt besviken över att vissa inte ens kom när Svea fyllde 1 år,utan valde att stanna hemma istället,det glömmer jag aldrig,likaså i jul,stannar hemma med folk ni aldrig annars umgås med istället för att komma hit till oss och fira med de flesta ur släkten som faktiskt ville ha er här,det glömmer jag aldrig!!!!
Mina vänner däremot är jag såååå otroligt tacksamma över,vissa mer än andra men är så glad att ni finns där när jag behöver någon som lyssnar!
